Handlingen:
Frank och April Wheeler har allt de kan önska sig.
De har lämnat New York för idyllen Revolutionary Road i Connecticut.
Frank har alla, inklusive han själv, trott något stort om, och April har varit hans perfekta hustru, vacker, snabb och elegant.
Men livet på Revolutionary Road blir inte alls som det var tänkt.
Frank fastnar allt mer i sin tillvaro som kontorsslav,
Aprils depressioner blir allt djupare, inte minst efter praktfiaskot med amatörteaterföreställningen där hon spelade huvudrollen.
Frank och April grälar, slåss och dricker för mycket.
Vändningen blir beslutet att lämna Revolutionary Road och flytta till Paris.
April ska ta jobb som sekreterare på ett amerikanskt företag och Frank ska få tid att komma på vad som är hans verkliga kallelse.
De bestämmer sig för att bryta upp, och kärleken spirar på nytt.
Men inte heller denna gång blir det som det var tänkt:
den amerikanska drömmen fortsätter att gäcka dem, så förförande nära och ändå hela tiden fjärran.
Varje bok kan som mest få fem färgade böcker.
Den här fick fyra av mig.
Mitt omdöme
Jag började läsa den här boken, men tyckte den var tråkig, så jag la den åt sidan.
Jag började se filmen men tyckte den verkade för pretansiös, så jag stängde av
Sedan tog jag med den till jobbet och tvingade mig att läsa lite varje rast, och efter ett tag började jag tycka att den var intressant.
Han har lyckats pricka in tidsepoken och levandegjort den för läsaren på ett fantastiskt sätt.
Aprils depressioner fattar jag aldrig ens, vilka depressioner?
Det är ju hennes man, och det dåvarande, samhället som hittar på det
Det som är hennes problem är ju att hon inte har någon självbestämmande rätt, inget annat.
Hon får ju inte ens fatta beslut om sin egen kropp...
Någon "depression" uppfattar jag varken i boken, eller filmen, som jag sedan var tvungen att se.
Han beskriver dessutom Franks självupptagenhet på ett, som jag tror, typiskt sätt för den tidsandan
Boken är klart läsvärd och filmen klart sevärd, med fantastiska skådespelarprestationer av Kate Winslet och Leonardo Di Caprio.
Inte den bästa bok jag läst, men den biter sig fast.
Den får fyra av fem möjliga för att han levandegjort tidsepoken så fantastiskt.
Tillbaka