Handlingen:
När Alex föddes hade hans pappa redan ett helt liv bakom sig,
vuxna barn i tidigare äktenskap, jobbat med Lennart Hyland,
umgåtts med Zarah Leander och slagits mot ryssen under finska vinterkriget.
Alex pappa var inte som kompisarnas pappa. Alex far var gammal.
Alex har inte orkat besöka torpet i Värmland sedan hans pappa gick bort.
När han till slut återvänder väcks starka minnen till liv, somliga gamla och bekanta,
andra nya och helt oväntade även för honom själv.
Utan direkt eftertanke börjar Alex samla på minnena, det blir en daglig rutin
och snart har han hundratals minnesfragment i anteckningsboken.
Här har de vävts samman till ett slående ömsint, vemodigt och kärleksfullt porträtt av en far.
Och en stark berättelse om hur det är att växa upp med en åldrande förälder.
Redan som barn reflekterar Alex över att hans pappa inte kastar upp honom i luften
och busar med honom som hans kompisars pappor gör.
Och som ung vuxen bär han en ständig oro för att pappan ska gå upp mitt i natten och råka trilla.
Mer än en gång har det hänt att han fått lämna krogkön för att i ilfart åka hem och hjälpa pappa.
Och istället för att komma hem på den årliga kräftskivan får han och fadern vänja sig vid att ses på ålderdomshemmet
med insmugglade kräftor och whisky.
Efter begravningen kämpar Alex med sina egna känslor och han blir en mästare på att stänga av dem,
tills en dag då det inte går att hålla tillbaka längre.
Varje bok kan som mest få fem färgade böcker.
Den här fick tre av mig.
Mitt omdöme
En fin och vemodig berättelse om att ha en gammal förälder och sorgen som följer vid deras bortgång
Tillbaka