Den vita liljan av Elisabet Nemert
Året är 1460. De italienska statsstaterna bekrigar varandra och påven, Sixtus IV, intrigerar för att öka sin makt. I Palermo på Sicilien föds ett flickebarn som får namnet Catherina Gravina. Hennes mor Francesca känner omedelbart att det är något speciellt med den lilla flickan och innan hon dör i sviterna efter förlossningen bönfaller hon svägerskan Anna att ta med sig dottern till Messina, så att hon räddas undan den känslokalle, kvinnoföraktande fadern. Catherina får en lycklig barndom. Fosterföräldrarna älskar henne som om hon vore deras egen och hon behåller dessutom en sällsam kontakt med den döda modern som leder och beskyddar henne. Anna och hennes man Antonio ger Catherina en något otraditionell uppfostran. Hon undervisas i allt en adlig renässansdam bör kunna men drillas även i manliga färdigheter. Antonio upptäcker också hennes slumrande konstnärliga begåvning. Vid 19 års ålder är hon en talangfull konstnär, en ypperlig ryttare och en mästare med värjan. Men när Antonio insjuknar och dör slås Catherinas tillvaro i spillror. Fadern Ludovico bestämmer att det är dags för dottern att gifta sig och säljer henne för ett stycke land. Hennes nyblivne make gör Catherinas liv till ett helvete och misshandlar henne så svårt att hon bara är ett hjärtslag från döden när hon mirakulöst räddas. Men mardrömmen fortsätter och till sist tvingas hon fly. Under falsk identitet och förklädd till man beger hon sig till Florens för att söka sin lycka som konstnär. Av en slump träffar hon Lorenzo de Medici, stadens härskare och samtidens störste konstmecenat. Det uppstår en ögonblicklig kontakt dem emellan ... |
|
Den här boken är ännu bättre än den förra. Jag bara läste och läste. Kunde aldrig få nog kändes det som. Jag kommer aldrig att se på vita liljor utan att tänka på den här boken Betyg Fyra av fem möjliga |
Tillbaka