Tätt intill dagarna av Mustafa Can

Handlingen:
När Mustafa Can sagt de avslutande orden, Mor jag älskar dig, i sitt Sommarprogram 2003, brakade Sveriges Radios växel samman.
Aldrig i programmets historia har så många lyssnare ringt och tackat för ett fantastiskt program.
Knappt två år senare är Güllü Can död.
Hon föddes i Kurdistan någon gång i slutet på 1930-talet, födde sju barn som dog och åtta som överlevde.
Utvandrade till Sverige på 1970-talet, död på Skövde lasarett i januari 2005.
Vem var hon?
I sökandet efter sin mor når Mustafa Can fram till en värld av uppdämda och gömda känslor, av uppoffring och ensamhet, skam och förlåtelse, hem och hemlöshet.
Men också till identitet, villkorslös kärlek och människans förmåga att resa sig ur nederlaget.

Mitt omdöme
Vilket fantastiskt språk!
Vilken svenska!
Mustafa Can skriver så vackert på ett så fattigt språk som svenska.
Jag älskar det!

I övrigt har jag många funderingar och kommentarer till den här boken:
Hur kan hans mor vara en främling för honom?
Jag har ju själv en kurdisk man så det klart jag jämför med hans relation till sin mor o s v.
Hans mor är ingen främling för honom.
Dom har väldigt lika bakgrund, min svärfar kom hit först och sedan kom familjen o s v.
Samma årtal och samma jobb.

Sedan förstår jag inte varför hon beskrivs som så nobel, så upphöjd för att hon offrat sig för sina barn och aldrig ömkat sig.
Varför upplevs DET som så nobelt?
Jag upplever det mer som tragiskt.
Självklart är det hedrande, lika hedrande som det var för min mammas farmor. Hon födde tolv barn,varav elva överlevde till vuxen ålder, var bondmora och levde ungefär samma sorts liv som Mustafas mamma, fast här i Sverige.
In på 1900-talet.
Har vi glömt att det var detta som svenska kvinnor, våra förmödrar, proteseterade emot och såg till att vi svenska kvinnor inte skulle behöva ha det så?
Jag tror faktiskt att det är så.

Varför har hon inte fått någon behandling för gulsot?
För att hon aldrig ömkade sig?
En ond cirkel onekligen.

Varför vistas hon 6 månader varje år i Turkiet?
Varför inte då bo i Turkiet och komma hit på "semester"?
Jo, jag förstår, hon har sina barn här, men det är just det jag tycker rent av är fult.
Det här landet försörjer henne, men hon använder pengarna i Turkiet.
Har svårt för det.
Många bor ju i Turkiet och har sina barn här, varför inte hon?
Sådan ironi.
Hennes man kommer hit, sliter ut sig och får förtidspension och åker sedan tillbaka till landet som inte kunde försörja honom med pengar från Sverige.

Hon har bott i Sverige i 30 år men kan inte svenska?
Varför inte?
Sådant gör mig alltid ledsen, sorgsen.
Snacka om att bli isolerad (isolera sig)!

Mustafa skriver om hur dom aldrig hade råd med märkeskläder eller dylikt för att dom skickade hem pengar till fattiga släktingar.
Min mamma hade inte råd med märkeskläder heller för vi var fattiga, i Sverige, på 70-80-talet.
Jag VET hur det är att vakna hungrig och somna hungrig.
Så den köper jag inte!

Inte mer synd om er än om andra.
Det enda jag kan säga är att det var hedrande av dom att skicka hem pengar.
Det är i såfall mer nobelt än något annat.

Sedan blir jag förvånad över att kurder döper sina barn efter något arabiskt.
Efter vad jag vet tycker inte kurder speciellt mycket om araber...

Just det här med att hans mor alltid gjorde något, aldrig satt stilla.
I bondesamhället, som inte är en allt för avlägsen tid i Svergie, var det en synd att sitta ner och inte ha något för händerna.
När kvinnor satt ner stoppade som strumpor eller dylikt.
Är det något nobelt?
Tveksamt.

Skillnaden är att man i dom kurdiska byarna för ca 30 år sedan befann sig där Svergie befann sig för ca 100 år sedan.
Ni förstår ju själva vilken krock!
Att komma till 1970- talets Sverige från slutet av 1800-talet eller dylikt, vem skulle inte bli förbryllad av det?

Självklart känner jag också med familjen i deras sorg, men det är för många saker under berättelsens gång som stör mig för att jag ska låta dom passera obemärkta förbi.

Så nej, jag kan inte sälla mig till den hyllande skaran annat än i fallet hur Mustafa Can använder språket, för DET är verkligen fantastiskt!

Sammantaget: fantastiskt språk och såklart vackert att han vill hylla sin döda mor men varför tog det honom 30 år att inse allt bra hon gjort för honom?

Betyg

Fyra
av fem möjliga

Tillbaka