Jennifer är fem år. I hennes ögon är himlen ovanför Mary Street alltid blå och vardagen fylld med kärlek, Barbie och Beatles. Men snart lär hon sig skilja på bra och dåliga dagar. De bra hjälper hon sin mamma att göra sig fin och pappa läser Snövit för henne om kvällarna. De dåliga dagarna kommer pappa inte hem alls och mamman ligger till sängs i en sjukdom ingen förklarar. Den allra värsta dagen åker mamman in på sjukhus och kommer aldrig mera hem. Det är dagen då Jennifers barndom tar slut. Pappan gifter om sig med en kvinna som styr familjen med religiös fanatism. När så också han dör blir Jenny helt utlämnad åt sin styvmammas nycker och hon lever som i en glasbubbla av total ensamhet. Även den fysiska misären blir stor då hon lämnas ensam i ett härbärge för hemlösa i centrala Los Angeles - en träning i överlevnad, kallar styvmamman det innan hon ger sig iväg. Här inreder hon ändå sitt hörn av världen och förstår att på något sätt, med egen kraft, ska hon trots allt överleva... |
|
DETTA ÄR EN AV DET MEST FANTASTISKA BÖCKER JAG NÅGONSIN LÄST. Jennifer Laucks sätt att skildra sin minst sagt tragiska uppväxt är så bra att den kryper in under skinnet på en. Känslor hon beskriver,som jag själv upplevt men aldrig skulle kunna beskriva,har hon satt ord till. Hon återger allting med en sorts distans,men ändå med en närvaro som är utöver det mesta. LÄS DEN SÅ FORT DU BARA KAN! Betyg FEM av FEM möjliga!!! |